15 Juni
Ett år sedan har gått sen jag tog studenten och tog klivet ut i "vuxenlivet"
Ja, fort har året gått och det har ju faktiskt hänt en hel del. Jag kan ju i alla fall inte ångra mig sen när jag är gammal och grå och säga att jag inte gjorde det som jag ville och kände för att göra.
För min del har det varit jobb från förra måndagen och till igår lördag och igår jobbade jag även över ett par timmar för det är så mycket att göra. Men dagarna går fort och jag trivs!
Idag så har jag en ledig dag. Den startade förut med utsläpp av hästarna i stallet och en uteritt i morgonsolen med Elvi. Morgonstund har guld i mun som jag brukar säga!
Jaha, nehe. Nu ska väl jag ta och göra annat!
9 Juni
Min andra vecka hemma i Norrköping har nu börjat. Saknar Hviderup-gänget lite granna.
Idag har jag trimmat Elvi på banan och det går bara bättre och bättre. Självklart finns det saker att finslipa på, men tiden nere i Skåne och hos Mattias har gjort något med Elvi och mig. För jisses så himla fin hon är!
Är bara rädd att det inte ska hålla i sig speciellt länge då Elvi alltid drar på sig skador när det går som bäst. Men jag njuter så länge det varar!
Jag lovade Mattias och Jessica innan jag åkte hem att inte ligga på latsidan med trimmandet av Elvi och jag håller vad jag lovar!
Min ridmotivation är på topp och jag älskar att rida min underbara häst!
5 Juni
Som några av er kanske märkt så har jag och Elvi flyttat hem till Norrköping igen.
Min tid hos Mattias och Hviderupgänget har varit underbart. Jag har lärt mig otroligt mycket och Elvi och jag har kommit så otroligt långt i ridningen så det inte är klokt!
Ojoj, vilken erfarenhet jag kommer hem med, jag är så tacksam.
Nu när jag har landat hemma kan jag känna efter hur lärorikt och roligt jag haft det. Men just då var det jäkligt tufft, det ska jag inte säga annat om.
Jag slet som ett djur, morgon till kväll. Men jag fick så mycket tillbaka. Så det får det då vara värt.
Men nu är denna period i livet slut och nu ska jag och Elvi ge oss ut på nya. Men jag är glad över att jag fått goda vänner för livet där nere i Skåne.
Men det är ju inte sista gången jag kommer att vara hos Mattias (hoppas jag ialf)
Så ligger det till.
